Vanner

vanner ( vanner ) lars winnerback capo 2 G D7/F# Em C Em Dadd9 hm nu sitter han och sjunger igen; C skamt ur sin skrattande dvala . Em du ber honom tystna igen , Dadd9 och lata handerna tala . G hm D C och han ler och farvandlas som pojkarna gar , G hm Dadd9 nar inget finns att teatra infar . och han tror han ar faralskad igen . det ar sa mycket i skallen . men nar du sager : god natt kara van , star du pakladd i hallen . och du gar och han krymper , som pojkar blir sma nar dom ar nakna med kladerna pa . G far du D/F# sag mer an min fafangs gitarr . Em du slet av en drakt av en narr . Dadd9 och lat mina bjallror fa falla . som nu nar teater kanns nagot befangt; i gryning nar krogen har stangt faller bjallror fran alla . men markret faller bittert igen . sa han skrattar med ljuset . du grater i tystnad igen , med alla haxor i huset . och han ringer och sager : det marker du ser gar att stjarnorna marks lite mer . sa , han sjunger sina sanger igen . och du ler at hans iver . och nar du sager : det ljusnar min van , sa sitter han redan och skriver : ljuset blir starre nar natten tar form , och varmen blir mer vard i storm . och du tog del av min fafangs gitarr . du skratta’ med enfaldens narr; tva clowner som vrala’ i natten . som nu nar teater kanns mer relevant; nar det enda ar markt som ar sant farstar jag dom flyende skratten .